Min allra första riktiga kärlek var när jag var 11, med en kille som heter Marcus. Vi var tillsammans i lite drygt 2 år från och till, och jag var verkligen kär i honom då, för första gången! Vi var med varandra varje dag och våra föräldrar blev bästavänner vilket dem är än idag, jag och Marcus pratar dock inte med varandra mer pågrund av en massa bråk som vi var med om när vi var tillsammans och efter. 

Men ens första kärlek är alltid ens största kärlek. Jag vet inte riktigt om det är sant, vissa säger också att man aldrig glömmer ens första kärlek. Men det gör man, med tiden! Visst det tar kanske ett halvår eller ett år, men man kommer över det. 

Ja egentligen finns det väl inte så mycket mer att säga. Haha